tabularasa

Mina vänner, såhär innan jag skall ut med min buddy tänkte jag beskriva en "konspirationsteori" i korta ordalag:

"De flesta av oss skäms över slarvig klädsel och simpla möbler. Låt oss istället skämmas över slarviga uppfattningar och simpla filosofier", sa Albert Einstein en gång. Han har nog rätt i sak, vi borde nog skämmas mer över vår bristande fanasti än över vilken bil vi kör, eller vilket märke vi har på plasman, där hemma. För att kunna skämmas måste man dock diskutera och, tillsammans med sin diskussionspartner INSE att man har en slarvig eller simpel filosofi - ensam är det svårt att upptäcka....

Nåväl. Det är en fråga, eller egentligen några frågor, jag tänkt på under en tid - något jag diskuterat med en del utbytesstudenter här och problematiken verkar vara likartad även i andra delar av världen än i Sverige (surprise!)

Jag upplever problematiken som följande. I spåren av krisen så kommer bolag efter bolag med "sparpaket". Över lag förstår jag att varje bolag måste, så gott det går, generera positiva kassaflöden, såväl kortsiktigt som långsiktigt. Likviditeten är ju över lag det viktiga för såväl privatekonomi som företagsekonomi. Det spelar ingen roll om man äger skog för flera miljoner om man ändå inte kan betala telefonräkningen för 100:- eftersom man saknar pengar (och telebolagen nog överlag är tveksamma till att ta emot en björk som betalning.....). Det är inte alls det som stör mig. I takt med en minskad produktion måste givetvis de resurser som blir över bantas - det är självklart. Återigen skall jag förtydliga att det inte stör mig, utan nog i det närmaste är en självklarhet.

Det som däremot stör mig är att bolag över lag sattsar tämligen mycket pengar i kristider på att effektivisera sin verksamhet. Sådana sattsningar torde som regel kräva kortsiktiga, negativa, kassaflöden när man som mest behöver positiva kassaflöden för att stärka sitt anseende på aktiemarknaden, hos "Aktie Svensson". Jag kan inte förstå att det är i kristider man skall göra en sådan översyn, eftersom en sådan översyn torde ske löpande. Kostnadsbesparingar skall inte på något sätt bara ske när det är "kristider". Sådana förslag är ju att visa marknaden: "hej, marknad. Vi struntar totalt i effektivisering så länge det går bra.....så skulle vi internt göra ett bättre arbete skulle vi kunna sänka priserna till er med xx% - men vi orkar inte, så vi struntar i det". Dubbelmoralen är slående.

Emellertid finns en poäng. En viktig sådan. Poängen heter personal eller, borde jag säga, personalpsykologi. Från en företagsledning är det svårt att fortsätta vara populär om man i "goda tider" talar om för sin personal att man måste spara. Det går inte att göra sig av med personal i "goda tider" eftersom det då blir skriverier som möjligen påverkar företagets PR så negativt att kostnaden för PR- konsulterna överstiger kostnaderna för att ha överflödig personal kvar. Om det nu däremot kommer "dåliga tider" gör sig av med personal, köper personal fri och spar in resurser så gör man det samtidigt som "alla bolag" gör det. Inte ens media kan engagera "svensson" till att tycka illa om företagen. Alla företag gör ju så, därför att det är "dåliga tider".

Tänk. Här går etiken, politiken och företagsekonomin hand i hand. Regeringar lägger propåer så att det till synes är "oönskat" och "dyrt" med lågkonjukturer och forskare undersöker dels hur man kan stabilisera konjukturerna och om det är möjligt så önskas en ekonomisk teori som gör det möjligt att helt undvika lågkonjukturer. Såsom marknadsekonomin fungerar (med utbud och efterfrågan) verkar det omöjligt att undvika dessa cykler. Företag kanske, till viss del, hurrar över konjukturcyklerna eftersom de då varje 5-9 år (var 7:e?) kan göra sig av med sådan personal som är överflödig i verksamheten utan att det påverkar deras PR. Givetvis är det bra sålänge det sker under kontroll, men ibland går det över styr och även solida bolag går i konkurs eftersom de blivit illikvida. I korthet har jag här alltså försökt beskriva min konspiration mot att det inte GÅR att göra en bättre (?!) ekonomisk teori utan "kriser". Men kan vi se följderna av att införa en "bättre" teori? Är det kanske, trots att den enligt min mening understöjder bolagens dubbelmoral, önskvärd just av dessa andra skäl? (EKONOMER: SVARA!!)

En del bolag resonerar så att "om vi inte effektiviserar" så mycket nu, så har vi ju alltid mer marginal när "krisen" kommer. En totalt förkastlig inställning. Andra bolag menar att vi inte behöver "producera fullt ut nu, eftersom vi kanske nångång tillfälligt behöver mer kapacitet". Också en märklig inställning. Ännu märkligare är det att ägarna till bolagen godtar detta. När latheten går över girigheten, det är då vi är riktigt illa ute - åtminstone vad det gäller girigheten att producera och sälja eftersom denna girighet att vara en del av marknaden även kommer ett helt land till godo.

Nåväl. Ett par gånger har jag fått backning för att jag skriver för långt. Jag hoppas att bloggen givit er någon funderare. Kommentera gärna vad ni tror. Har jag rätt, har jag fel - eller är jag långt ut i det blå och cyklar?

//Alex