tabularasa

Mina vänner, Så har jag då kommit fram till Tyskland. Den, eller de, som var mest nervösa för min resa var nog mor och far...Deras nervositet höll nog i sig tills jag kommit fram till rummet. Appropå det vill jag rikta ett enormt tack till Hanna, Emy och Silje som hjälpte mig med nycklarna till rummet och följde med mig för att visa var det var. Tack!!

Så. Eftersom denna blogg skall rikta sig till såväl Johannes Lerm & Co som mina föräldrar, släkt och vänner i Dalarna och de som är kvar i Linköping (respektive ute och reser runtomkring) så kommer jag hålla språket långt ifrån vad som säkert är brukligt på denna typer av bloggar. Såvitt jag vet censureras inte heller bloggarna från Tyskland så språket kommer vara direkt och jag kommer inte spara på detaljerna.

Nåväl, när det nu är utrett ska jag väl fortsätta att berätta lite om resan. Efter tämligen hårt arbete med att flytta mig och mina tillhörigheter från Linköping till Borlänge så började jag packa inför resan. Fick skjuts av mamma till Tågstationen i Borlänge och sen bar det av mot Stockholm för att byta tåg till Nyköping och fortsätta mot Skavsta. Framkommen till Skavsta stod det något i stil med "avlämning av väskor, alla resor". Bra, tänkte jag. Jag stod i kö 15-20 minuter för att sedan komma fram 12.35 - men de öppnade första 2h före flygning - vilket innebär 12.50, så jag fick glatt vänta. Kl 1250 var det ett tillfälligt fel, men kort däreter fick jag så checka in. Väskan vägde 22kilo (men var lååångt ifrån full). Damen i incheckningen sa att jag kunde fördela vikten mellan handbagaget och väsken och jag tänkte först att: "njaa..jag betalar skiten så slipper jag stå här och packa om" - något jag också meddelade henne (men i något annorlunda ordalag). Hon påpekade att kilopriset var 165:- för överlast och med de sju kilo övervikt jag hade skulle det betyda en halv förmögenhet (ja, mina vänner...vem kan ta det i huvudet av er?).

Jag började hela sonika packa om och efter 3:e försöket (när jag fyllt handbagaget till 10,8kg (man får ha 10kg - vilket ju juridiskt betyder "inte 11" och alltså 10,99kg) och dessutom fyllt en av mina jackor med jeans o dyl. (något hon tipsade om att jag skulle göra)) så kom jag således undan med 17 kg. Nog var jag lite förbannad på Ryanair...Vikten ska ju ändå med...men samtidigt så är det ju ett rättvist sätt att ta betalt....Vi får se om jag orkar komma med en utläggning om det så småningom.

Hur som helst. Väl framkommen till Basel letade jag upp väskan och gick ut för att åka med Bussen till Freiburg (tror det är omkring 8-9mil något - men det får ni nog ta med en nypa salt då skyltarna var allt ifrån tydliga, när de väl kom). Enligt busstidtabellen skulle bussen gå 17.00 (planet landade 1650, så det kan ni tänka ut att man omöjligt hade hunnit med). Nästa buss skulle gå 1845 så det kändes lite segt. Visserligen fanns fasta taxipriser (BRA initiativ!!!) men det var hutlösa kostnader så jag tänkte att jag skulle få bita i det sura äpplet. Jag gick dock inte ifrån bussplatsen eftersom jag tänkte att busstaballerna kanske inte är riktiga. Det var bra gjort, eftersom det ca. 15 minuter senare kom en buss som skulle gå till Freiburg och de 20€ den kostade var klart mer överkomligt än taxipriserna.

När jag väl kommit fram och handlat lite frukost till idag (i affären som ligger 20m bredvid där jag bor, BRA!!) så duschade jag och gick sedan ut med Emy, Hanna och så småningom Silje och några andra studenter - bl.a. en Engelska med fantastisk bra Tyska (tror fortfarande att hon är Tyska) och en Spanjor samt en juridikstudent från Uppsala. De visade mig några delar av stan och sedan tog vi ett par öl (där det fanns Diebels Alt - ett mycket, mycket bra ställe!!). Jag somnade sedan ovaggad till en P3 dokumentär vid strax efter 23.00 och sov ganska länge imorse.

Idag har jag hälsat på vaktmäsaren och visat att jag är här. Han pratade lite om vad han hade antecknat för "fel" i rummet och sa att jag kan titta om jag hittar något mer. Jag vet att han kommer hitta fler fel när jag flyttar ut för att de ska få behålla depositionen - det kommer bli roligt, jag ska göra allt för att göra livet surt för dem. Jäkla stollar!! De tror de kan jäklas med folk för att man inte är tysk - men jag kan garantera att de kommer få en helt fantastisk uppförsbacke (Johannes, jag lovar att göra bra reklam för vårt universitet på annat sätt!). Jag ska detaljfota hela rummet och försöker de få de till att jag gjort något skall jag hota med en anmällan om bedrägeri eller dyl. Man ska ju aldrig missa ett tillfälle att trackassera någon. Det är nästan så jag redan ser fram emot det.

Jag ville låna en bläckpenna av vaktmästaren (eftersom jag inte fått med mig en enda? Hur kan man glömma det??), men det fick jag inte göra. "Hur skulle det se ut om de gav varje hyrestagare en bläckpenna - det får vi minsann köpa själv". Ja. Hur skulle det se ut om de, istället för att stämpla papper 4miljarder gånger och kopiera upp papper i oändlighet använde e-post och annat som moderna människor gör. Tyskar som annars ska vara så effektiva lever kvar i 1990- talets värld på grund av deras noggrannhet. Det känns bra att vi i alla fall inte behöver vara rädda för konkurrens från Tyskland - till råga på allt såg jag att Tyskarnas semestrar var längre än svenskarnas över lag (stämmer det??). I konkurrenshänseende till Tyskland kunde vi nog lätt arbeta 6h/ dag och fyra dar i veckan för att ligga på samma nivå. Tills vidare kan jag nog bara le åt eländet och tänka "där fick du din jä*el" när vinsterna och effektiviteten är bättre i Sverige med kortare arbetstid. Mindre insats och högre vinst bör ju alltid eftersträvas och det uppnås med effektivitet - men det är en helt annan historia (även här kanske jag har något att skriva om så småningom?)

Jag tycker dock så långt att uppehället här är trevligt. Rummet är ok och det är skönt med egen dusch och toalett. Maten på MENSA (studenternas restaurang) kostar mellan 1-2€ - vilket är bra mat och mycket billigt. Ca 100SEK i veckan för lagad mat är ju klart ok! Freiburg som stad verkar otroligt vacker, även om jag bara sett en begränsad del ännu. Innerstaden är mycket vacker. Tyskarnas sätt är ju det man är här för att lära sig och sålänge man alltid är tydlig med vem det är som bestämmer och är tydlig med vad man vill så ska det inte vara några problem. Man får visa att man är ägaren av skåpet och att man vet var det ska stå, så att säga.

Jag ska snart ut och köpa mig ett tyskt telefonkort och se mig omkring i staden innan jag skall träffa Hanna, Emy och Silje igen för en vandring till ett berg. Ska titta på min nyinköpta stadskarta vilket det är och var det ligger. Man bör väl lära sig lite om omgivningen. Att bara sitta på rummet är ju ingen höjdare.

Tills vidare hoppas jag att du följer mig här på bloggen och njuter av mina berättelser om olika tilltag. Förhoppnignsvis tröttar jag inte ut dig med långa texter och några berättelser vid sidan av det som jag egentligen har att berätta.

Jag önskar eder alla en fortsatt trevlig vecka.

/Allas eran Alexmann