Prioritering, värdering, och laster
Go´kväll mina vänner,
Så är jag på gång igen med att försöka skriva något fyndigt. Gårdagen gick åt till några administrativa uppgifter. Dels måste man registrera sig i staden, dels måste man ta kort och visa upp intyget hos motsvarigheten till försäkringskassan så att man får ett bevis på att man inte behöver teckna sjukförsäkring. Jag var alltså först till Bürgrsamt - någon form av myndighet kan väl sägas. Jag gick dit och skrev in mig i staden - väntetiden till en handläggare var ca. 1h, men det var helt ok för väl inne gick det smidigt och snabbt. På ett papper stämplades 5 gånger, varav 3 gånger med samma stämpel fast på olika ställen. Jag log för mig själv, men börjar väl inse att det är viktigt för tyskarna - precis som så många konstiga saker är viktiga för svenskar......(för nog är det väl så att även i svenska myndigheter och i det svenska näringslivet förekommer en hel del föråldrade och effektminskande faktorer.....något många svenskar dock inte vill inse).
Nåväl. Efteråt skulle jag hämta intyget som jag skulle ha med mig. Herrn frågade om jag tidigare varit i Tyskland och jag förklarade då att jag varit bosatt i Düsseldorf. Det intresserade honom en hel del - så mycket att han la 5-6 minuter på frågor över vad jag gjort där och varför jag flyttat tillbaka till Sverige. Jag hade dock inget större intresse av att berätta om mitt privatliv för en okänd tysk - även om han verkade trevlig. Jag kunde riktigt se hur det plågade honom att inte få tillräckliga svar. Till slut hämtade han ett papper där jag skulle skriva under att jag inte skulle leva på "socialbidrag" i Tyskland. Jag tittade lite kort på honom och frågade lite skämtsamt om han hade förstått att jag var svensk och att jag, om jag nu ville leva på socialbidrag, hellre hade stannat i Sverige. Det blev tyst en liten stund innan både han och hans kollega som satt vid bordet precis bredvid brast ut i skratt. Han frågade senare om de skulle skicka mig intyget eller om jag skulle hämta det. Jag bad dem skicka det och var sedan klar. De önskade mig en trevlig vistelse i Freiburg och stor lycka med studierna. Det kändes kul att ha fått de annars så seriösa tjänstemännen att glädjas åt något - det svenska bidragssystemet. Man kan ju ställa sig frågan om vårt system nu är ett skämt(?!) i sådana fall är det ett dyrbart skämt :) (Ja, mina vänner - det fick jag bjuda på...ni får gärna kommentera ...men jag har varken sagt att jag tycker bidragssystemet som sådant är bra eller dåligt.....:) - annars blir det väl långa kommentarer om att jag är orättvis eller vad det nu kan vara).
På kvällen gick vi (Silje, Emy och My) till LP-Bar för att dricka ett par öl. Det var trevlig stämning och bra musik. Ingånen syntes knappt - men innanför var stället mysigt och trevligt. Det var smockfullt med folk och musiken var hög. Röklukten förstör dock en hel del....luktar satan av kläderna.
Idag har jag ägnat en stor del åt att dels söka material till min framtida D-uppsats, dels tagit en lång promenad. Jag är helt sjukt oförklarligt trött också. Det beror inte på gårdagen - men jag har känt ett tag att jag nog är tröttare än jag borde vara. Riktigt vad det beror på vette katten....Kanske maten - men jag brukar inte bli så.
Hur som helst gick jag idag och köpte mig en extra kopp kaffe. En stor kopp på Starbucks kostar 2,70€ och jag funderade inte alls på att det var dyrt. Däremot tänkte jag på att det vore dyrt i längden att köpa mat för 2,70€ två gånger per dag. Det är i det här sammanhanget rubriken till den här bloggen kommer in. Jag upptäckte att kaffe nog är en stor last för mig :) Kanske är det dags att prioritera om en del! Kanske är det kaffeabstinnens som gör att jag blir trött? I så fall vore det nog bra att vänja sig vid att dricka lite mindre kaffe. Jag siktar ju inte heller på någon kommunal/statlig karriär...så kanske är det lika bra! :)
Förutom allt detta har jag stimulerat min känslomässiga/filosofiska sida en del ikväll genom att skriva en del dikter -eller åtminstone en. Det är bra språkträning :) Kanske hamnar den så småningom på bloggen. Vi får se.
Nu ska jag läsa lite om utredningen kring sjöfylleri innan jag lägger mig. Utredningen ligger på 180 sidor och jag tänkte nog beta av hälften idag. Tills vidare önskar jag er alla en trevlig kväll!
//Allas eder Alexmann
Så är jag på gång igen med att försöka skriva något fyndigt. Gårdagen gick åt till några administrativa uppgifter. Dels måste man registrera sig i staden, dels måste man ta kort och visa upp intyget hos motsvarigheten till försäkringskassan så att man får ett bevis på att man inte behöver teckna sjukförsäkring. Jag var alltså först till Bürgrsamt - någon form av myndighet kan väl sägas. Jag gick dit och skrev in mig i staden - väntetiden till en handläggare var ca. 1h, men det var helt ok för väl inne gick det smidigt och snabbt. På ett papper stämplades 5 gånger, varav 3 gånger med samma stämpel fast på olika ställen. Jag log för mig själv, men börjar väl inse att det är viktigt för tyskarna - precis som så många konstiga saker är viktiga för svenskar......(för nog är det väl så att även i svenska myndigheter och i det svenska näringslivet förekommer en hel del föråldrade och effektminskande faktorer.....något många svenskar dock inte vill inse).
Nåväl. Efteråt skulle jag hämta intyget som jag skulle ha med mig. Herrn frågade om jag tidigare varit i Tyskland och jag förklarade då att jag varit bosatt i Düsseldorf. Det intresserade honom en hel del - så mycket att han la 5-6 minuter på frågor över vad jag gjort där och varför jag flyttat tillbaka till Sverige. Jag hade dock inget större intresse av att berätta om mitt privatliv för en okänd tysk - även om han verkade trevlig. Jag kunde riktigt se hur det plågade honom att inte få tillräckliga svar. Till slut hämtade han ett papper där jag skulle skriva under att jag inte skulle leva på "socialbidrag" i Tyskland. Jag tittade lite kort på honom och frågade lite skämtsamt om han hade förstått att jag var svensk och att jag, om jag nu ville leva på socialbidrag, hellre hade stannat i Sverige. Det blev tyst en liten stund innan både han och hans kollega som satt vid bordet precis bredvid brast ut i skratt. Han frågade senare om de skulle skicka mig intyget eller om jag skulle hämta det. Jag bad dem skicka det och var sedan klar. De önskade mig en trevlig vistelse i Freiburg och stor lycka med studierna. Det kändes kul att ha fått de annars så seriösa tjänstemännen att glädjas åt något - det svenska bidragssystemet. Man kan ju ställa sig frågan om vårt system nu är ett skämt(?!) i sådana fall är det ett dyrbart skämt :) (Ja, mina vänner - det fick jag bjuda på...ni får gärna kommentera ...men jag har varken sagt att jag tycker bidragssystemet som sådant är bra eller dåligt.....:) - annars blir det väl långa kommentarer om att jag är orättvis eller vad det nu kan vara).
På kvällen gick vi (Silje, Emy och My) till LP-Bar för att dricka ett par öl. Det var trevlig stämning och bra musik. Ingånen syntes knappt - men innanför var stället mysigt och trevligt. Det var smockfullt med folk och musiken var hög. Röklukten förstör dock en hel del....luktar satan av kläderna.
Idag har jag ägnat en stor del åt att dels söka material till min framtida D-uppsats, dels tagit en lång promenad. Jag är helt sjukt oförklarligt trött också. Det beror inte på gårdagen - men jag har känt ett tag att jag nog är tröttare än jag borde vara. Riktigt vad det beror på vette katten....Kanske maten - men jag brukar inte bli så.
Hur som helst gick jag idag och köpte mig en extra kopp kaffe. En stor kopp på Starbucks kostar 2,70€ och jag funderade inte alls på att det var dyrt. Däremot tänkte jag på att det vore dyrt i längden att köpa mat för 2,70€ två gånger per dag. Det är i det här sammanhanget rubriken till den här bloggen kommer in. Jag upptäckte att kaffe nog är en stor last för mig :) Kanske är det dags att prioritera om en del! Kanske är det kaffeabstinnens som gör att jag blir trött? I så fall vore det nog bra att vänja sig vid att dricka lite mindre kaffe. Jag siktar ju inte heller på någon kommunal/statlig karriär...så kanske är det lika bra! :)
Förutom allt detta har jag stimulerat min känslomässiga/filosofiska sida en del ikväll genom att skriva en del dikter -eller åtminstone en. Det är bra språkträning :) Kanske hamnar den så småningom på bloggen. Vi får se.
Nu ska jag läsa lite om utredningen kring sjöfylleri innan jag lägger mig. Utredningen ligger på 180 sidor och jag tänkte nog beta av hälften idag. Tills vidare önskar jag er alla en trevlig kväll!
//Allas eder Alexmann
Kommentarer
Trackback
