Prioritering, värdering, och laster
Så är jag på gång igen med att försöka skriva något fyndigt. Gårdagen gick åt till några administrativa uppgifter. Dels måste man registrera sig i staden, dels måste man ta kort och visa upp intyget hos motsvarigheten till försäkringskassan så att man får ett bevis på att man inte behöver teckna sjukförsäkring. Jag var alltså först till Bürgrsamt - någon form av myndighet kan väl sägas. Jag gick dit och skrev in mig i staden - väntetiden till en handläggare var ca. 1h, men det var helt ok för väl inne gick det smidigt och snabbt. På ett papper stämplades 5 gånger, varav 3 gånger med samma stämpel fast på olika ställen. Jag log för mig själv, men börjar väl inse att det är viktigt för tyskarna - precis som så många konstiga saker är viktiga för svenskar......(för nog är det väl så att även i svenska myndigheter och i det svenska näringslivet förekommer en hel del föråldrade och effektminskande faktorer.....något många svenskar dock inte vill inse).
Nåväl. Efteråt skulle jag hämta intyget som jag skulle ha med mig. Herrn frågade om jag tidigare varit i Tyskland och jag förklarade då att jag varit bosatt i Düsseldorf. Det intresserade honom en hel del - så mycket att han la 5-6 minuter på frågor över vad jag gjort där och varför jag flyttat tillbaka till Sverige. Jag hade dock inget större intresse av att berätta om mitt privatliv för en okänd tysk - även om han verkade trevlig. Jag kunde riktigt se hur det plågade honom att inte få tillräckliga svar. Till slut hämtade han ett papper där jag skulle skriva under att jag inte skulle leva på "socialbidrag" i Tyskland. Jag tittade lite kort på honom och frågade lite skämtsamt om han hade förstått att jag var svensk och att jag, om jag nu ville leva på socialbidrag, hellre hade stannat i Sverige. Det blev tyst en liten stund innan både han och hans kollega som satt vid bordet precis bredvid brast ut i skratt. Han frågade senare om de skulle skicka mig intyget eller om jag skulle hämta det. Jag bad dem skicka det och var sedan klar. De önskade mig en trevlig vistelse i Freiburg och stor lycka med studierna. Det kändes kul att ha fått de annars så seriösa tjänstemännen att glädjas åt något - det svenska bidragssystemet. Man kan ju ställa sig frågan om vårt system nu är ett skämt(?!) i sådana fall är det ett dyrbart skämt :) (Ja, mina vänner - det fick jag bjuda på...ni får gärna kommentera ...men jag har varken sagt att jag tycker bidragssystemet som sådant är bra eller dåligt.....:) - annars blir det väl långa kommentarer om att jag är orättvis eller vad det nu kan vara).
På kvällen gick vi (Silje, Emy och My) till LP-Bar för att dricka ett par öl. Det var trevlig stämning och bra musik. Ingånen syntes knappt - men innanför var stället mysigt och trevligt. Det var smockfullt med folk och musiken var hög. Röklukten förstör dock en hel del....luktar satan av kläderna.
Idag har jag ägnat en stor del åt att dels söka material till min framtida D-uppsats, dels tagit en lång promenad. Jag är helt sjukt oförklarligt trött också. Det beror inte på gårdagen - men jag har känt ett tag att jag nog är tröttare än jag borde vara. Riktigt vad det beror på vette katten....Kanske maten - men jag brukar inte bli så.
Hur som helst gick jag idag och köpte mig en extra kopp kaffe. En stor kopp på Starbucks kostar 2,70€ och jag funderade inte alls på att det var dyrt. Däremot tänkte jag på att det vore dyrt i längden att köpa mat för 2,70€ två gånger per dag. Det är i det här sammanhanget rubriken till den här bloggen kommer in. Jag upptäckte att kaffe nog är en stor last för mig :) Kanske är det dags att prioritera om en del! Kanske är det kaffeabstinnens som gör att jag blir trött? I så fall vore det nog bra att vänja sig vid att dricka lite mindre kaffe. Jag siktar ju inte heller på någon kommunal/statlig karriär...så kanske är det lika bra! :)
Förutom allt detta har jag stimulerat min känslomässiga/filosofiska sida en del ikväll genom att skriva en del dikter -eller åtminstone en. Det är bra språkträning :) Kanske hamnar den så småningom på bloggen. Vi får se.
Nu ska jag läsa lite om utredningen kring sjöfylleri innan jag lägger mig. Utredningen ligger på 180 sidor och jag tänkte nog beta av hälften idag. Tills vidare önskar jag er alla en trevlig kväll!
//Allas eder Alexmann
Första helgen i Freiburg....
Gokväll mina vänner,
Ja, då sitter jag här igen och skall sammanfatta helgen som gått. Egentligen ska jag ju inte skriva idag eftersom det är "Ruhe-tag" - på söndagar arbetar man nämligen inte i Tyskland.
Min fredagkväll var faktiskt tämligen lugn! Riktigt skönt att städa iordning i lägenheten, eller vad man nu ska kalla detta :) Efter min städning och allmänt iordninggörande så tittade jag lite på SVT- play och åt gott tyskt bröd. Till det blev det visserligen vatten, men efter en vecka av idogt inmundigande av öl var det ett skönt avbrott! Vad man än säger så är faktiskt den sydtyska ölen sämre än Altbieren i Düsseldorf. Jag tänkte spara mig lite till jag kommer dit, såväl mage som lever behöver nog få någon slags rekreation. Jag som tänke gå ner till en lite mer lagom matchvikt måste ju fundera på maten jag äter och allt det. Några tyska korvar skall det dock bli så småningom!
Nåväl. I lördags åkte vi (Emy, My och Silje) på två loppmarknader i hopp om att hitta billiga cyklar (i övrigt brukar jag nog ha en något pessimistisk inställning till loppmarknader). Den ena loppmarknaden låg förbi Stusi och där fanns verkligen INGENTING, men än möjligen en kopp kaffe - någon sådan blev det dock inte utan vi åkte tillbaka mot konserthuset (Hauptbahnhof - Huvudstationen) för att ta en buss mot mässområdet ungefär vid IKEA och gå in på en loppmarknad där. Så mycket skit har jag sällan sett samlat på ett och samma ställe (och då har jag faktiskt varit på Bäcklund på studiebesök (för er som inte vet så är Bäckelund sopsorteringsstationen i Borlänge)). Det fanns böcker och det hade man väl kanske kunnat köpa, men jag hittade inte riktigt det jag var ute efter. Jag har spanat in mig en del på en handbok i Transporträtt i bokaffären, så så snart jag känner mig lite rikare skall jag nog investera (det heter så i inköp för den summa som boken kostar....) i den. Jag borde nog också läsa något skönlitterärt på tyska.....men låter det bero tills vidare....
Efter loppmarknaderna var vi och åt på ett mexikanskt ställe. Mycket trevlig serveringspersonal - man kände sig till och med välkommen och de ville sälja maten till oss...Schnappen (stället där de säljer altbier) har inte riktigt samma attityd. Märkligt!!!
Efter middagen gick vi vidare till en kommunal bio i Freiburg för att titta på Stumfilm med livemusik. Filmen "Der Andere" från 1913 var rekommenderad av Siljes föreläsare (oj, förlåt mig..han är inte bara föreläsare utan Dr.) hade rekommenderat. Han talade länge och engagerat om filmen och vilken betydelse filmen haft för den vidare utvecklingen av filmandet. Han verkade mycket kompetent och påläst så det var faktiskt intressant. Filmen handlade om en advokat som genom en olycka blivit schizofren men efter att ha varit och tagit det lugnt några månader frisknade han till. Handlingen var nog sådär, men det var roligt att ha fått se hur det funkar med livmusik till också. Musikern som var "stumfilmsdirigent" till yrket (undra om han har fullt upp?) spelade både piano och fiol, så han var duktig. Vi avslutade kvällen med ett par pilsner och gick sedan hem ganska tidigt. Det var en mycket trevlig kväll!
Idag gick vi (återigen Emy, Silje och My) på vandring i Schwartzwald. Helt otrolig utsikt och väldigt vackert. Ett tag fasade vi dock för att vi gått fel och kommit in på franska sidan, för det fanns ingen skyltning och den skyltning som fanns var mycket tvetydig, men andra ord väldigt ostrukturerat!! Inte likt tyskarna, men de rackarna kanske hittar - eftersom deras utrustning till mångt och mycket liknade den som "Ole" (Jon Skolmen) i sällskapsresan har. Vi gick säkerligen åtminstone 1mil (men säkerligen lite till) och jag tycker för egen del att det var mycket trevligt och det vore roligt att göra om. Kanske skulle man investera i några riktiga vandringsskor istället för seglardojorna....men det får bli en senare fråga ...det är ju snart vinter....Middagen bestod av en middag på en chineserestaurang. En hel middag med såväl vårrullar som förrätt och senare en rejäl tallrik med kött och ris för lite drygt och därefter kaffe för 10 € tycker jag är billigt....Efter middagen var det så dags att knata hemåt och blogga så att jag även kan hålla er därhemma sysselsatt på något sätt..:) Man måste ju ligga efter som en iller så det åtminstone blir någon aktivitet :)
Återigen har det blivit ett långt inlägg och jag hoppas att jag inte tråkar ut dig med det. Jag önskar dig en fortsatt trevlig vecka och jag tror och hoppas att det blir världens bästa vecka ...veckan därpå likaså! :)
TAKE CARE!!!
//Alexmannen
En något galen kväll...
Som jag skrev tidigare så var vi till ett berg igår och drack ett par pilsner och njöt av utsikten. Restaurangen, eller kanske mer puben, hette Schlössle och låg otroligt vackert precis ovanför en vinodling. Jag har ännu inte hunnit prova vinet - men jag lovar att komma med en recension så snart jag fått tillfälle.
Vi började hur som helst uppe på berget där vi träffade några andra utbytesstudenter från bl.a. Finland (Elka, som också studerar juridik), Sverige (Johannes, som studerar ekonomi) samt en kille från Chile. Många utbytesstudenter blir det!
Hur som helst, så fortsatte vi efter vår tämligen långa visit vidare till en bar vid namn "White Rabit" (ja, jag håller med om att bara namnet är lite otäckt) som låg helt dolt i en källare (nedgången såg ut som en tunnelbanenedgång). Många säger dock att de bästa ställena är just de som är små och ligger dolda. Det speciellt med White Rabit var inte bara att de tog pant på flaskorna (1€) utan att de hade livuppträdanden från de som var på puben. Några var riktigt hemska så att säga att de lät som strypta katter hade varit att ge dem allt för mycket beröm för den prestation de gjorde. Nåväl. Johannes hade med sig sin trumpet och skulle spela och träffade då några för oss och honom helt okända personer som ville vara med och "spela jazz". Det blev en väldigt skön stämmning och han var grymt duktig! De spelade ett par låtar tillsammans (fantastiskt när de aldrig setts förr!!) och publiken tyckte verkligen att det var bra. Efter en tid urartade musiken dock till reaggea - något som också hade varit skönt om det inte var för den "lite söta lukten" som spred sig i rummet....Vårt gäng fann gör gott att retirera en bit och började så småningom dra oss hem. Tanken går lite till Ugglas låt "Trubaduren" när han sjunger "men vad jag tror, och har på känn...sitter de nog säkert kvar där än"......
Det är fruktansvärt tråkigt att de fortfarande röker på krogarna här. Det luktar sat...n..om kläderna när man kommer hem. Visserligen är det förbjudet, men de har infört "speciella rökrum" som inte är särskilt bra avgränsade. EU:s tanke är nog fin...men se så bra det fungerar i praktiken.
Idag började jag med att göra en lång och detaljerad lista på saker i rummet som inte var helt perfekt och mailade den till "Herr Wachtmeister". Herrn i fråga blev nog aningen stött eftersom han, som han sa, hade jobbat här i 15år och visste precis var felen var och vad som inte var helt hundra. Jag förklarade att jag ju inte vet vad han vet och därför är det bra att ha det på papper (Det brukar de ju gilla?). I övrigt kritiserade jag städningen en del, då den faktiskt var under all kritik. Mig stör det inte, men jag tänker ju inte städa mer än nödvändigt när jag flyttar. Herrn i fråga blev då aningen stött och påpekade att huset var gammalt och att det inte var något "lyx-hem", något jag väl känner till. Nåväl. Jag tror själva anledningen till hans något överdrivna ilska delvis var att han itne tyckte om att bli krisiterad av en svensk student men mest för att han nu måste vara jäkligt fyndig för att hitta något att kunna behålla depositionen för. Ska se vad han har för fantasi...
I övrigt var vi till bryggeriet "Ganter" och deras "absolut sista" rundvandring. De skulle specialisera sig lite mer nu och kunde därför inte ta emot fler besökare. Vi fick se bryggeriet och även provsmaka ölen. Helt ok för dem båda skulle jag säga! Kul att titta på bryggeriet faktiskt. Ikväll ska vi laga mat tillsammans för att sedan gå till något ställe som serverar Absinth. Blir dock en lugn kväll för mig tror jag...Jag är lite sugen på att komma hem och titta på "Mannen under trappen" på SVTplay....En kopia av en Stephen King film, tror jag..:)
Nåväl. Nu måste jag handla lite och äta något litet innan det är dags att åka till de andra i Stusi (tror jag det stavas?). Jag skriver säkerligen något nytt ikväll/ imorgon.
Pitten i pottan!
/Alexmannen
Kommit fram till Tyskland.
Så. Eftersom denna blogg skall rikta sig till såväl Johannes Lerm & Co som mina föräldrar, släkt och vänner i Dalarna och de som är kvar i Linköping (respektive ute och reser runtomkring) så kommer jag hålla språket långt ifrån vad som säkert är brukligt på denna typer av bloggar. Såvitt jag vet censureras inte heller bloggarna från Tyskland så språket kommer vara direkt och jag kommer inte spara på detaljerna.
Nåväl, när det nu är utrett ska jag väl fortsätta att berätta lite om resan. Efter tämligen hårt arbete med att flytta mig och mina tillhörigheter från Linköping till Borlänge så började jag packa inför resan. Fick skjuts av mamma till Tågstationen i Borlänge och sen bar det av mot Stockholm för att byta tåg till Nyköping och fortsätta mot Skavsta. Framkommen till Skavsta stod det något i stil med "avlämning av väskor, alla resor". Bra, tänkte jag. Jag stod i kö 15-20 minuter för att sedan komma fram 12.35 - men de öppnade första 2h före flygning - vilket innebär 12.50, så jag fick glatt vänta. Kl 1250 var det ett tillfälligt fel, men kort däreter fick jag så checka in. Väskan vägde 22kilo (men var lååångt ifrån full). Damen i incheckningen sa att jag kunde fördela vikten mellan handbagaget och väsken och jag tänkte först att: "njaa..jag betalar skiten så slipper jag stå här och packa om" - något jag också meddelade henne (men i något annorlunda ordalag). Hon påpekade att kilopriset var 165:- för överlast och med de sju kilo övervikt jag hade skulle det betyda en halv förmögenhet (ja, mina vänner...vem kan ta det i huvudet av er?).
Jag började hela sonika packa om och efter 3:e försöket (när jag fyllt handbagaget till 10,8kg (man får ha 10kg - vilket ju juridiskt betyder "inte 11" och alltså 10,99kg) och dessutom fyllt en av mina jackor med jeans o dyl. (något hon tipsade om att jag skulle göra)) så kom jag således undan med 17 kg. Nog var jag lite förbannad på Ryanair...Vikten ska ju ändå med...men samtidigt så är det ju ett rättvist sätt att ta betalt....Vi får se om jag orkar komma med en utläggning om det så småningom.
Hur som helst. Väl framkommen till Basel letade jag upp väskan och gick ut för att åka med Bussen till Freiburg (tror det är omkring 8-9mil något - men det får ni nog ta med en nypa salt då skyltarna var allt ifrån tydliga, när de väl kom). Enligt busstidtabellen skulle bussen gå 17.00 (planet landade 1650, så det kan ni tänka ut att man omöjligt hade hunnit med). Nästa buss skulle gå 1845 så det kändes lite segt. Visserligen fanns fasta taxipriser (BRA initiativ!!!) men det var hutlösa kostnader så jag tänkte att jag skulle få bita i det sura äpplet. Jag gick dock inte ifrån bussplatsen eftersom jag tänkte att busstaballerna kanske inte är riktiga. Det var bra gjort, eftersom det ca. 15 minuter senare kom en buss som skulle gå till Freiburg och de 20€ den kostade var klart mer överkomligt än taxipriserna.
När jag väl kommit fram och handlat lite frukost till idag (i affären som ligger 20m bredvid där jag bor, BRA!!) så duschade jag och gick sedan ut med Emy, Hanna och så småningom Silje och några andra studenter - bl.a. en Engelska med fantastisk bra Tyska (tror fortfarande att hon är Tyska) och en Spanjor samt en juridikstudent från Uppsala. De visade mig några delar av stan och sedan tog vi ett par öl (där det fanns Diebels Alt - ett mycket, mycket bra ställe!!). Jag somnade sedan ovaggad till en P3 dokumentär vid strax efter 23.00 och sov ganska länge imorse.
Idag har jag hälsat på vaktmäsaren och visat att jag är här. Han pratade lite om vad han hade antecknat för "fel" i rummet och sa att jag kan titta om jag hittar något mer. Jag vet att han kommer hitta fler fel när jag flyttar ut för att de ska få behålla depositionen - det kommer bli roligt, jag ska göra allt för att göra livet surt för dem. Jäkla stollar!! De tror de kan jäklas med folk för att man inte är tysk - men jag kan garantera att de kommer få en helt fantastisk uppförsbacke (Johannes, jag lovar att göra bra reklam för vårt universitet på annat sätt!). Jag ska detaljfota hela rummet och försöker de få de till att jag gjort något skall jag hota med en anmällan om bedrägeri eller dyl. Man ska ju aldrig missa ett tillfälle att trackassera någon. Det är nästan så jag redan ser fram emot det.
Jag ville låna en bläckpenna av vaktmästaren (eftersom jag inte fått med mig en enda? Hur kan man glömma det??), men det fick jag inte göra. "Hur skulle det se ut om de gav varje hyrestagare en bläckpenna - det får vi minsann köpa själv". Ja. Hur skulle det se ut om de, istället för att stämpla papper 4miljarder gånger och kopiera upp papper i oändlighet använde e-post och annat som moderna människor gör. Tyskar som annars ska vara så effektiva lever kvar i 1990- talets värld på grund av deras noggrannhet. Det känns bra att vi i alla fall inte behöver vara rädda för konkurrens från Tyskland - till råga på allt såg jag att Tyskarnas semestrar var längre än svenskarnas över lag (stämmer det??). I konkurrenshänseende till Tyskland kunde vi nog lätt arbeta 6h/ dag och fyra dar i veckan för att ligga på samma nivå. Tills vidare kan jag nog bara le åt eländet och tänka "där fick du din jä*el" när vinsterna och effektiviteten är bättre i Sverige med kortare arbetstid. Mindre insats och högre vinst bör ju alltid eftersträvas och det uppnås med effektivitet - men det är en helt annan historia (även här kanske jag har något att skriva om så småningom?)
Jag tycker dock så långt att uppehället här är trevligt. Rummet är ok och det är skönt med egen dusch och toalett. Maten på MENSA (studenternas restaurang) kostar mellan 1-2€ - vilket är bra mat och mycket billigt. Ca 100SEK i veckan för lagad mat är ju klart ok! Freiburg som stad verkar otroligt vacker, även om jag bara sett en begränsad del ännu. Innerstaden är mycket vacker. Tyskarnas sätt är ju det man är här för att lära sig och sålänge man alltid är tydlig med vem det är som bestämmer och är tydlig med vad man vill så ska det inte vara några problem. Man får visa att man är ägaren av skåpet och att man vet var det ska stå, så att säga.
Jag ska snart ut och köpa mig ett tyskt telefonkort och se mig omkring i staden innan jag skall träffa Hanna, Emy och Silje igen för en vandring till ett berg. Ska titta på min nyinköpta stadskarta vilket det är och var det ligger. Man bör väl lära sig lite om omgivningen. Att bara sitta på rummet är ju ingen höjdare.
Tills vidare hoppas jag att du följer mig här på bloggen och njuter av mina berättelser om olika tilltag. Förhoppnignsvis tröttar jag inte ut dig med långa texter och några berättelser vid sidan av det som jag egentligen har att berätta.
Jag önskar eder alla en fortsatt trevlig vecka.
/Allas eran Alexmann
